Färnsjön runt, sjukbesök och beachvolley

Härlig cykeltur, såg tussilago och stannade till hos Dorotea på Kalhyttans Herrgård för kaffe-paus.
Nu är våren verkligen kommen!
Lite snopet bara, när jag kom tillbaka hem och skulle hänga upp tvätten från 3 maskiner, så var den sista torr.
Hade glömt sätta igång. Har aldrig hänt mig förut, kanske håller på att bli gammal...
Igår sjukbesök hos min syster utanför Karlskoga, hoppas mitt tips om Alvedon i kombination med hennes morfin hjälper mot det onda i ryggen, dit cancern nu spridit sig. Det verkade så tyckte hon. 
Hon är iaf hemma efter 3 veckor på sjukhus och har fått en höj-och sänkbar säng på bottenvåningen. Det är bra att hon "lärt sig gå" igen, nu med rullator, så att hon kan vara hemma och ta sig till toa.
Så det är kontraster här i livet. För ett par dagar se'n gjorde vi vattengympa i poolen på Gran Canaria.
Känner mig lite mallig att jag var med och spelade beach, som jag inte gjort på flera år!
Så, så lastgammal är jag iaf inte än!!!

Från helgbo till sambo

Hur ska det gå?
I sommar har vi varit tillsammans i 40 år!
Delat vardag som helgdag.
Se'n fick jag nog av Smedjebacken. Det blev liksom för trångt för min fria tanke och vilja.
Var tvungen att starta om. Se att mina egna vingar bar.
Trött på att trampa samma arbetsplatsgolv se'n 21 år.
Det hjälpte inte att bara byta boende.
Vi sålde ju vårt fina hus med 7 rum och 19 garderober, 3 tolettar, bastu och yacuzzi.
För att så småningom kunna flytta till Värmland närmare barn-barnet (vi hade bara ett då).
Men det är ju inte hela sanningen.
Att jag bara längtade till.
Jag längtade också bort.
Nu har vi alltså köpt ett hus och ska bli sambo igen, efter att i ettochetthalvt år varit helgbo.
Lite pirrigt känns det allt.
För oss båda, tror jag. Men han skulle inte uttrycka det så. Fast han sa' senast idag, att "ja, vi har ju vant oss vid att göra som vi vill" eller om det var så jag tolkade det?
Förut tyckte jag nästan det var lite tragiskt med delade sovrum och olika TV-programs-tittande; när ena partern satt i ett rum och tittade på sitt "favorit-program", och den andra tittade på något annat.
Nu tänker jag att; så kommer det bli, jag tänker titta på det JAG vill, han kommer att titta på det HAN vill. Finns ju ingen anledning att kompromissa, när man har tillräckligt med utrymme.
Jag är så van nu att inte ha någon TV, tittar nästan inte på något "live", utan väljer bara det jag VILL se (som Skavlan t ex, som han inte är lika intresserad av).
Se'n kommer vi nog säkert sitta tillsammans i TV-soffan också, för visst har vi likadan smak i mycket.
Fattas bara, efter 40 år. 
Men vi sover definitivt bäst i skilda sovrum. Han säger att jag snarkar. Det vet jag att jag gör, hör det tom själv ibland. Jag hör honom snarka.
Båda vill sova gott. Enkelt, eller hur?
Ja, det är förunderligt att saker som för några år se'n kändes mig helt främmande, idag känns helt naturliga. Det är väl det som kallas utveckling eller mognad?!