Borttappade bilnycklar...funna cykelnycklar, i sopen...

Imorse när jag skulle åka till jobbet i Molkom, från Filipstad, hittade jag inte mina bilnycklar.
Hädanefter ska jag aldrig mer hänga nycklar ovanför pappers-återvinningen...
Jag som var nyduschad och fräsch, kände mig genomsvettig och ofräsch, när jag efter 40 minuters letande äntligen for till jobbet i lånad bil.  Som tur var ingen inbokad patient, som behövde vänta...
Då hade jag letat och vänt ut och in på väskor och jackor flera gånger.
När jag gick ner till "återvinnings-centralen" som finns i hyreshuset där jag bor, och började gräva i pappers-åteervinningen, vad finner jag om inte i min slängda papperskasse; mina cykelnycklar!

Tack och lov för vännen som yrvaket satte sig i bilen och lät mig låna hennes bil!

Visst är det lustigt när man berättar om en dylik "incident" hur många snarlika historier man får sig till livs!
Allt från borttappade nycklar, återfunna på de mest osannolika ställena, till stulna bilar...
Upprinnelsen till den bortkomna bilnyckeln var;  igår kom jag hem glad och nöjd efter en solig, fin golfrunda på Saxå.
Gick direkt in i tvättstugan, för en check, okej, bokningen av tiden hade börjat för 30 minuter se'n och någon annan hade bokat tiden efter, så det var bara att köra..
Se'n upp till lägenheten, hämta tvätt, till förrådet för att hämta tvättmedel. Fylla 3 maskiner. Upp till lägenheten och hämta ryggsäcken för en liten promenad till affären för inhandlande av veckans förnödenheter i form av frukt. Upp till lägenheten, packade och igen-tejpande av ytterligare ett par flyttkartonger.
På väg ner till tvättstugan tar jag med papper till pappers-återvinningen.
Ur med tvätten, hänga, tumla. I med en maskin till, en matta, lika bra att passa på, sista tvätten här.
Passa tiden, någon annan hade ju bokat efter mig, stryka medan det var stryktorrt. Hänga matta. Stryka lite till. Hämta matta.
Diska. Torka av köksbänk.
Sova, drömma om att inte hitta till jobbet,...väsrta krångliga vägen...
Vilken sanndröm!
Har aldrig förut varit med om att inte veta hur jag ska ta mig till jobbet!!! Vilken stress!
Visst går det bussar. En gång i timmen... Närdå?

När jag kom hem från jobbet; leta igen.
Börja sprätta upp flyttlådor och packa ur...
Vända ut och in på jackor och väskor. Kolla i tvättstugan, igen.
Återstod pappers-återvinnings-"kontainern".
Var nog ett tecken att jag ändå hittat cykelnycklarna där.
Eller var det det som var meningen med allt, att jag skulle finna dem?... (cykelnycklarna alltså)

Pappers-återvinningen i ett hyreshus är inget jag rekommenderar att gräva i.
I vår låg det bl a en madrass, som såg nerkissad ut....Fast jag hade gummi-handskar, ganska läbbigt...
Nej, jag klarade inte att lyfta upp den. För att leta under.
Men nya bilnycklar; bilen skulle först få transporteras (läs med bilbärgare) till Karlstad (tror inte direkt man skulle få ut den kostnaden på någon försäkring), se'n skulle det kosta några tusen med nya nycklar (jodå, maken kollade upp saken).

Tillbaka i lägenheten. Vände ut och in på allt möjligt igen.
Då, som en uppenbarelse, låg nyckeln i ryggsäcken jag hade tagit med till affären igår!!!
Den hade glidit upp så den låg liksom ovanför dragkedjefacket.
Tack och lov. 
Kloka makens kommentar;  jag hade ju utmanat nycklarna genom att hänga dem på krokar, och placerat pappersåtervinningskorgen under. Trodde väl aldrig... Men man lär så länge man lever...
Reserv-nycklar kanske vore en god ide'?

"Jag har ramlat, kan du..."

"..hjälpa mig upp?"
Vardagsdramatik i lägenhet!
Jag hörde ett svagt rop på hjälp, när jag satt vid datorn igår.
Eftersom balkongdörren var öppen trodde jag det kom utifrån, så jag gick ut och tittade och lyssnade, men inget hördes.
Så hörde jag samma rop på hjälp upprepas.
Var det någon som JAG skulle hjälpa upp?
Jag ropade och hörde något utanför lägenhetsdörren.
Jag kan bara tacka min intuition att jag inte slängde upp dörren, utan endast öppnade den på glänt.
Utanför dörren låg en kvinna. Hon blödde ganska ymnigt från ett sår i huvudet.
Hon låg så nära min dörr att jag bara kunde öppna den två decimeter.
Lutad över henne stod en relativt ung man.
Det tog ett ögonblick innan jag förstod att det var min granne som ramlat och att mannen var från hemtjänsten. Han var så lugn och fin och sa' att det ordnade sig. En arbetskamrat till honom kom med en våt handduk och de behövde inte mig. Kvinnan sa' "jag ropade på dig, men du hörde inte".
Jag har förstått att hon har Hemtjänst, både tidigt på morgonen och sent på kvällen.  Då hör jag nämligen hissen stanna på mitt våningsplan och så hör jag svagt hennes dörr öppnas. Annars hör jag aldrig något från grannarna - det är bra ljud-isolerat när man knappt hör någon utanför sin egen dörr!

Vilken tur att hon hade trygghetslarm!
I min trappuppgång är det sk +55-boende, så om jag möter någon i trapphuset eller hissen som är yngre än jag själv brukar jag le och fråga om de är från Hemtjänsten och det är de oftast ;)

Ljud utifrån hör jag däremot ganska tydligt, får tyvärr oftast stänga även vädringsfönstret.
Inte pg a trafik, utan för att folk är högljudda.
Alldeles nyss övervägde jag att ringa polisen, då det var några som bråkade och det såg ut som om någon skulle bli knuffad i älven.
DET kommer jag inte sakna.
Bara att hålla ut, endast 10 nätter kvar!!!