Min syster har stängt av telefonen...

...för sex dagar sedan.

Hon orkade inte längre.

Äldsta dottern, som verkligen har ordets gåva,

skrev så här fint till mig i går morse:

"Så kom slutet. Livets stora övergång.

Någon som tystnar och stillnar.

Andetag som från ett ögonblick till nästa säger upp livet.

Kvar finns känslorna hos dem som lever kvar".

Mer behöver varken skrivas eller sägas.

Borttappade bilnycklar...funna cykelnycklar, i sopen...

Imorse när jag skulle åka till jobbet i Molkom, från Filipstad, hittade jag inte mina bilnycklar.
Hädanefter ska jag aldrig mer hänga nycklar ovanför pappers-återvinningen...
Jag som var nyduschad och fräsch, kände mig genomsvettig och ofräsch, när jag efter 40 minuters letande äntligen for till jobbet i lånad bil.  Som tur var ingen inbokad patient, som behövde vänta...
Då hade jag letat och vänt ut och in på väskor och jackor flera gånger.
När jag gick ner till "återvinnings-centralen" som finns i hyreshuset där jag bor, och började gräva i pappers-åteervinningen, vad finner jag om inte i min slängda papperskasse; mina cykelnycklar!

Tack och lov för vännen som yrvaket satte sig i bilen och lät mig låna hennes bil!

Visst är det lustigt när man berättar om en dylik "incident" hur många snarlika historier man får sig till livs!
Allt från borttappade nycklar, återfunna på de mest osannolika ställena, till stulna bilar...
Upprinnelsen till den bortkomna bilnyckeln var;  igår kom jag hem glad och nöjd efter en solig, fin golfrunda på Saxå.
Gick direkt in i tvättstugan, för en check, okej, bokningen av tiden hade börjat för 30 minuter se'n och någon annan hade bokat tiden efter, så det var bara att köra..
Se'n upp till lägenheten, hämta tvätt, till förrådet för att hämta tvättmedel. Fylla 3 maskiner. Upp till lägenheten och hämta ryggsäcken för en liten promenad till affären för inhandlande av veckans förnödenheter i form av frukt. Upp till lägenheten, packade och igen-tejpande av ytterligare ett par flyttkartonger.
På väg ner till tvättstugan tar jag med papper till pappers-återvinningen.
Ur med tvätten, hänga, tumla. I med en maskin till, en matta, lika bra att passa på, sista tvätten här.
Passa tiden, någon annan hade ju bokat efter mig, stryka medan det var stryktorrt. Hänga matta. Stryka lite till. Hämta matta.
Diska. Torka av köksbänk.
Sova, drömma om att inte hitta till jobbet,...väsrta krångliga vägen...
Vilken sanndröm!
Har aldrig förut varit med om att inte veta hur jag ska ta mig till jobbet!!! Vilken stress!
Visst går det bussar. En gång i timmen... Närdå?

När jag kom hem från jobbet; leta igen.
Börja sprätta upp flyttlådor och packa ur...
Vända ut och in på jackor och väskor. Kolla i tvättstugan, igen.
Återstod pappers-återvinnings-"kontainern".
Var nog ett tecken att jag ändå hittat cykelnycklarna där.
Eller var det det som var meningen med allt, att jag skulle finna dem?... (cykelnycklarna alltså)

Pappers-återvinningen i ett hyreshus är inget jag rekommenderar att gräva i.
I vår låg det bl a en madrass, som såg nerkissad ut....Fast jag hade gummi-handskar, ganska läbbigt...
Nej, jag klarade inte att lyfta upp den. För att leta under.
Men nya bilnycklar; bilen skulle först få transporteras (läs med bilbärgare) till Karlstad (tror inte direkt man skulle få ut den kostnaden på någon försäkring), se'n skulle det kosta några tusen med nya nycklar (jodå, maken kollade upp saken).

Tillbaka i lägenheten. Vände ut och in på allt möjligt igen.
Då, som en uppenbarelse, låg nyckeln i ryggsäcken jag hade tagit med till affären igår!!!
Den hade glidit upp så den låg liksom ovanför dragkedjefacket.
Tack och lov. 
Kloka makens kommentar;  jag hade ju utmanat nycklarna genom att hänga dem på krokar, och placerat pappersåtervinningskorgen under. Trodde väl aldrig... Men man lär så länge man lever...
Reserv-nycklar kanske vore en god ide'?

"Jag har ramlat, kan du..."

"..hjälpa mig upp?"
Vardagsdramatik i lägenhet!
Jag hörde ett svagt rop på hjälp, när jag satt vid datorn igår.
Eftersom balkongdörren var öppen trodde jag det kom utifrån, så jag gick ut och tittade och lyssnade, men inget hördes.
Så hörde jag samma rop på hjälp upprepas.
Var det någon som JAG skulle hjälpa upp?
Jag ropade och hörde något utanför lägenhetsdörren.
Jag kan bara tacka min intuition att jag inte slängde upp dörren, utan endast öppnade den på glänt.
Utanför dörren låg en kvinna. Hon blödde ganska ymnigt från ett sår i huvudet.
Hon låg så nära min dörr att jag bara kunde öppna den två decimeter.
Lutad över henne stod en relativt ung man.
Det tog ett ögonblick innan jag förstod att det var min granne som ramlat och att mannen var från hemtjänsten. Han var så lugn och fin och sa' att det ordnade sig. En arbetskamrat till honom kom med en våt handduk och de behövde inte mig. Kvinnan sa' "jag ropade på dig, men du hörde inte".
Jag har förstått att hon har Hemtjänst, både tidigt på morgonen och sent på kvällen.  Då hör jag nämligen hissen stanna på mitt våningsplan och så hör jag svagt hennes dörr öppnas. Annars hör jag aldrig något från grannarna - det är bra ljud-isolerat när man knappt hör någon utanför sin egen dörr!

Vilken tur att hon hade trygghetslarm!
I min trappuppgång är det sk +55-boende, så om jag möter någon i trapphuset eller hissen som är yngre än jag själv brukar jag le och fråga om de är från Hemtjänsten och det är de oftast ;)

Ljud utifrån hör jag däremot ganska tydligt, får tyvärr oftast stänga även vädringsfönstret.
Inte pg a trafik, utan för att folk är högljudda.
Alldeles nyss övervägde jag att ringa polisen, då det var några som bråkade och det såg ut som om någon skulle bli knuffad i älven.
DET kommer jag inte sakna.
Bara att hålla ut, endast 10 nätter kvar!!!

Lesbiska linjalen och maieutik

En hjärnforskare skrev:
"För att kunna tänka bra måste man känna". Det tycker jag är väldigt tänkvärt och klokt.
Det är ju verktyg som jag använder dagligen.
För att jag tillåts att använda mig av den lesbiska linjalen, skulle man kunna säga.
Den lesbiska linjalen användes av hantverkare på ön Lesbos för att mäta omfånget på kolonner.
Det var en mjuk metallskena som anpassade sig till stenens form.
Om man inte använder hela sitt förstånd och alla sina känslor och sinnen, kan man missa väsentligheter och ibland det som avgör allt!
När jag ändå är inne på Grekland, kom jag att tänka på ett annat häftigt ord, med anknytning till mitt yrke, nämligen maieutik. Det kan översättas som "förlossningskonst", men har sitt ursprung från Sokrates sätt att under filosofiska samtal få samtalspartnern att själv tänka efter för att finna lösningen.
Det är det vi inom vården bör använda som ett effektivt redskap, men kallas då för MI=Motivation Intervju, och går bl a ut på att man ställer öppna frågor, för att "patienten" själv ska bestämma sig för om man t ex vill skydda sig mot klamydia eller sluta röka -hur viktigt det är för en själv och varför isåfall.
Man skulle kunna säga att maieutik är sättet att samtala. Precis som barnmorskan lirkar fram barnet lirkade Sokrates fram kunskapen.
Inte undra på att jag tycker att jag har världens roligaste arbete!

En för mycket... lite pillikare

Inte nog med att vi haft 2 lägenheter (har ju bott på olika ställen i drygt ett år maken och jag).
Vi har 2 bilar, men vi har också haft 2 husvagnar.  
Det sistnämnda var ju en för mycket...
Men en sommardag förra året, när det var dåligt väder, fick vi ett ryck och började kolla efter en nyare husvagn. När man väl börjat, och ser allt som är så mycket fördelaktigare med en fräschare vagn, ja, det var bara att följa minsta motståndets lag och slå till.
Försäljningen av den Modell Ä gick inget vidare, liksom lite fel säsong i slutet av sommaren.
Nu la' jag in en annons med lite personligt stuk, försökte vara lite rolig...
och knappt 2 dygn senare så är vagnen såld.
Till Karlstad!
Dit vi är på väg att flytta! ( Ja nästan iaf, Forshaga är faktiskt en egen kommun...).
Det var flera som hörde av sig och detta mail måste jag bara dela med mig av;
det måste läsas på finlandssvenska - försök, så får du ett gott skratt och kanske kan gissa vad jag antydde i annonsen:
"haloo haar ni haft mykket rooolit i vaknen jak tenkker ni kan selja ten lite pillikare" :)

Han med grön hatt...

Om barns underbara iaktagelseförmåga och tillit till sin egen förmåga
Jag älskar mina barn-barn, jag njuter till fullo av att vara med dem.
Ler åt deras härliga leenden.
Ibland skämmer vi bort dem alldeles kolossalt.
Som när treochetthalvtåringen var med oss på en liten husvagnstripp i helgen och fick äta frukost framför Bolibompa. Inte nog med det, utan jag matade honom också...han är inte så hungrig direkt på morgonen, men det är vi. Vi var så nöjda med ATT han åt.
Jag "erkände" för hans mor, min dotter, och hon bara log och tyckte att mormor och morfar FÅR skämma bort sina barn-barn. Skönt.
Det som är så finemang med ha ha barn-barn är att man har ett sånt tålamod, för att man har tid.
Den fyndiga texten som jag läste hos deras farmor i lördags: "hade jag vetat att det var så här roligt med barn-barn, hade jag skaffat dem direkt" är ju så bra!
Och barns iaktagelseförmåga, den är ju underbar;
eller vad sägs om den här?;
Vi har lärt Anton (jo för det så han heter treochetthalvtåringen) att spela kortspelet Finns I Sjön. Dels för att det är lite "allmänbildande" att kunna skilja på vad de olika färgerna heter, och dels därför att han är så otroligt intresserad av siffror.
Ja det finns ju många olika saker som barn lär sig med spel, som regler och turordning och annat.
I alla fall började vi med att ta bort knekt,dam, kung och ess, för att det inte skulle bli för svårt (detta var på påskafton). Ganska snabbt märkte vi att han kunde siffrorna, så vi tog hela kortleken.
Han har svårt att hålla korten i handen förstås, och sortera, så han lägger sina "öppet" på bordet. Vid ett tillfälle, när jag frågade honom vilken av kungarna han saknade (för att jag ville testa om han kom ihåg dem), och jag förväntade mig att han skulle svara ruter, svarade han istället;
Han med grön hatt. Jag kunde först inte riktigt förstå vad han menade, men han pekade på Kungarnas huvudbonader och -så klart - hade de alla olika färger. Ja ruter Kungs "hatt", den var ju grön.
Tänk, att jag inte fattade det med detsamma!!!

Se'n är det det där underbara med små-ungars självklara tilltro till sin egen förmåga.
Vi har köpt golf-klubbor till Anton, och låtit honom vara med lite på golf-banan. Det passade ju särskilt bra nu i helgen, när det nästan bara var vi där, eftersom de flesta inte direkt längtar efter att gå ut på golf-banan när det bara är några få plusgrader. Så vi kunde gå där och låta honom få slå och slå och slå, utan att störa någon annan.
När man bor i husvagn finns mycket tid till allt möjligt tycker jag. Inga måsten. Vi är alltid ute mycket, ofta spelar vi golf. Men vi kan också "unna" oss att titta på tv, tom mitt på eftermiddagen. Nu var det ju både golf och handboll den här helgen, så jag sa' till Anton när vi gick där på fairway, att i eftermiddag ska vi titta lite på golf på tv. Då ska du få se hur proffsen gör.
Hur golf ska spelas.
Då tittar han på mig och säger: "Ja men mormor, jag är ju i alla fall bättre än dem!"

Vargspillning, golf och bridge

Förra helgen var vi i Korså Bruk på besök hos sonen och hans fina flickvän.
Efter god mat, där Raffaella improviserade med sitt italienska påbrå (tja, vad ska vi laga....vi börjar som alltid i Italien med att värma olivolja. Så hackar vi vitlök och lägger i. Det är alltid basen. Se'n i med vad som faller en in. Gud vad gott, säger en som älskar vitlök!)
Därefter tog vi en promenad i skogen i den underbara vårsolen.  På två platser såg vi vargspillning. Vi var först inte säkra på att det verkligen var det. Men, jo, sonen slog upp det (i sin i-phone- såklart -så är det idag, all kunskap vi behöver kan vi få genast om så ute i storskogen- det är inte klokt! Fascinerande!) Så där och då fick maken, den blivande pensionären lust att ha kvar en i-phone eftersen han slutat jobba. För när vi såg en spillkråka och strax fick höra den i sonens hand ( i telefonen), så blev det så självklart att tänka sig de framtida skogspromenaderna med barn-barnen, där morfar gör lockrop till skogens alla fåglar (och kanske får svar, som sonen fått flera gånger, där de levande flygfäna trott att han varit en presumtiv partner alternativt inkräktare!).
Och aldrig mer behöver någon plocka oätlig svamp. Det är bara att ta fram sin lilla "hand-dator" och jämföra uteseende! Se'n kan man tycka att det är fusk att lägga in koordinaterna för sina kantarell-ställen, och där kan jag vara böjd att hålla med - men nog är det frestande alltid!
Den här helgen har vi spelat golf - jo det är sant, solen sken, men svinkallt var det. Jätteskönt att känna att svingen är så inövad, att den går av sig själv. Och så mycket roligare än att gå stavgång och träna med gummiband!
Efter det trevlig samvaro och bridge med goda vänner, både lördag kväll och söndag förmiddag! Det finns mycket roligt man kan göra här i livet!
Att umgås, äta god mat och dricka gott, det är verkligen något av det bästa! Tack!

För mig så är dessa "tidsfördrivande" spel, golf och bridge bland det roligaste jag vet!
Undrar om jag verkligen ska vänta tills jag blir pensionär innan jag går med i en bridge-klubb?!
Vi får försöka hitta vänner runt Forshaga som liksom vi roas av bådadera spelen.