Min syster har stängt av telefonen...

...för sex dagar sedan.

Hon orkade inte längre.

Äldsta dottern, som verkligen har ordets gåva,

skrev så här fint till mig i går morse:

"Så kom slutet. Livets stora övergång.

Någon som tystnar och stillnar.

Andetag som från ett ögonblick till nästa säger upp livet.

Kvar finns känslorna hos dem som lever kvar".

Mer behöver varken skrivas eller sägas.

Borttappade bilnycklar...funna cykelnycklar, i sopen...

Imorse när jag skulle åka till jobbet i Molkom, från Filipstad, hittade jag inte mina bilnycklar.
Hädanefter ska jag aldrig mer hänga nycklar ovanför pappers-återvinningen...
Jag som var nyduschad och fräsch, kände mig genomsvettig och ofräsch, när jag efter 40 minuters letande äntligen for till jobbet i lånad bil.  Som tur var ingen inbokad patient, som behövde vänta...
Då hade jag letat och vänt ut och in på väskor och jackor flera gånger.
När jag gick ner till "återvinnings-centralen" som finns i hyreshuset där jag bor, och började gräva i pappers-åteervinningen, vad finner jag om inte i min slängda papperskasse; mina cykelnycklar!

Tack och lov för vännen som yrvaket satte sig i bilen och lät mig låna hennes bil!

Visst är det lustigt när man berättar om en dylik "incident" hur många snarlika historier man får sig till livs!
Allt från borttappade nycklar, återfunna på de mest osannolika ställena, till stulna bilar...
Upprinnelsen till den bortkomna bilnyckeln var;  igår kom jag hem glad och nöjd efter en solig, fin golfrunda på Saxå.
Gick direkt in i tvättstugan, för en check, okej, bokningen av tiden hade börjat för 30 minuter se'n och någon annan hade bokat tiden efter, så det var bara att köra..
Se'n upp till lägenheten, hämta tvätt, till förrådet för att hämta tvättmedel. Fylla 3 maskiner. Upp till lägenheten och hämta ryggsäcken för en liten promenad till affären för inhandlande av veckans förnödenheter i form av frukt. Upp till lägenheten, packade och igen-tejpande av ytterligare ett par flyttkartonger.
På väg ner till tvättstugan tar jag med papper till pappers-återvinningen.
Ur med tvätten, hänga, tumla. I med en maskin till, en matta, lika bra att passa på, sista tvätten här.
Passa tiden, någon annan hade ju bokat efter mig, stryka medan det var stryktorrt. Hänga matta. Stryka lite till. Hämta matta.
Diska. Torka av köksbänk.
Sova, drömma om att inte hitta till jobbet,...väsrta krångliga vägen...
Vilken sanndröm!
Har aldrig förut varit med om att inte veta hur jag ska ta mig till jobbet!!! Vilken stress!
Visst går det bussar. En gång i timmen... Närdå?

När jag kom hem från jobbet; leta igen.
Börja sprätta upp flyttlådor och packa ur...
Vända ut och in på jackor och väskor. Kolla i tvättstugan, igen.
Återstod pappers-återvinnings-"kontainern".
Var nog ett tecken att jag ändå hittat cykelnycklarna där.
Eller var det det som var meningen med allt, att jag skulle finna dem?... (cykelnycklarna alltså)

Pappers-återvinningen i ett hyreshus är inget jag rekommenderar att gräva i.
I vår låg det bl a en madrass, som såg nerkissad ut....Fast jag hade gummi-handskar, ganska läbbigt...
Nej, jag klarade inte att lyfta upp den. För att leta under.
Men nya bilnycklar; bilen skulle först få transporteras (läs med bilbärgare) till Karlstad (tror inte direkt man skulle få ut den kostnaden på någon försäkring), se'n skulle det kosta några tusen med nya nycklar (jodå, maken kollade upp saken).

Tillbaka i lägenheten. Vände ut och in på allt möjligt igen.
Då, som en uppenbarelse, låg nyckeln i ryggsäcken jag hade tagit med till affären igår!!!
Den hade glidit upp så den låg liksom ovanför dragkedjefacket.
Tack och lov. 
Kloka makens kommentar;  jag hade ju utmanat nycklarna genom att hänga dem på krokar, och placerat pappersåtervinningskorgen under. Trodde väl aldrig... Men man lär så länge man lever...
Reserv-nycklar kanske vore en god ide'?

"Jag har ramlat, kan du..."

"..hjälpa mig upp?"
Vardagsdramatik i lägenhet!
Jag hörde ett svagt rop på hjälp, när jag satt vid datorn igår.
Eftersom balkongdörren var öppen trodde jag det kom utifrån, så jag gick ut och tittade och lyssnade, men inget hördes.
Så hörde jag samma rop på hjälp upprepas.
Var det någon som JAG skulle hjälpa upp?
Jag ropade och hörde något utanför lägenhetsdörren.
Jag kan bara tacka min intuition att jag inte slängde upp dörren, utan endast öppnade den på glänt.
Utanför dörren låg en kvinna. Hon blödde ganska ymnigt från ett sår i huvudet.
Hon låg så nära min dörr att jag bara kunde öppna den två decimeter.
Lutad över henne stod en relativt ung man.
Det tog ett ögonblick innan jag förstod att det var min granne som ramlat och att mannen var från hemtjänsten. Han var så lugn och fin och sa' att det ordnade sig. En arbetskamrat till honom kom med en våt handduk och de behövde inte mig. Kvinnan sa' "jag ropade på dig, men du hörde inte".
Jag har förstått att hon har Hemtjänst, både tidigt på morgonen och sent på kvällen.  Då hör jag nämligen hissen stanna på mitt våningsplan och så hör jag svagt hennes dörr öppnas. Annars hör jag aldrig något från grannarna - det är bra ljud-isolerat när man knappt hör någon utanför sin egen dörr!

Vilken tur att hon hade trygghetslarm!
I min trappuppgång är det sk +55-boende, så om jag möter någon i trapphuset eller hissen som är yngre än jag själv brukar jag le och fråga om de är från Hemtjänsten och det är de oftast ;)

Ljud utifrån hör jag däremot ganska tydligt, får tyvärr oftast stänga även vädringsfönstret.
Inte pg a trafik, utan för att folk är högljudda.
Alldeles nyss övervägde jag att ringa polisen, då det var några som bråkade och det såg ut som om någon skulle bli knuffad i älven.
DET kommer jag inte sakna.
Bara att hålla ut, endast 10 nätter kvar!!!

Lesbiska linjalen och maieutik

En hjärnforskare skrev:
"För att kunna tänka bra måste man känna". Det tycker jag är väldigt tänkvärt och klokt.
Det är ju verktyg som jag använder dagligen.
För att jag tillåts att använda mig av den lesbiska linjalen, skulle man kunna säga.
Den lesbiska linjalen användes av hantverkare på ön Lesbos för att mäta omfånget på kolonner.
Det var en mjuk metallskena som anpassade sig till stenens form.
Om man inte använder hela sitt förstånd och alla sina känslor och sinnen, kan man missa väsentligheter och ibland det som avgör allt!
När jag ändå är inne på Grekland, kom jag att tänka på ett annat häftigt ord, med anknytning till mitt yrke, nämligen maieutik. Det kan översättas som "förlossningskonst", men har sitt ursprung från Sokrates sätt att under filosofiska samtal få samtalspartnern att själv tänka efter för att finna lösningen.
Det är det vi inom vården bör använda som ett effektivt redskap, men kallas då för MI=Motivation Intervju, och går bl a ut på att man ställer öppna frågor, för att "patienten" själv ska bestämma sig för om man t ex vill skydda sig mot klamydia eller sluta röka -hur viktigt det är för en själv och varför isåfall.
Man skulle kunna säga att maieutik är sättet att samtala. Precis som barnmorskan lirkar fram barnet lirkade Sokrates fram kunskapen.
Inte undra på att jag tycker att jag har världens roligaste arbete!

En för mycket... lite pillikare

Inte nog med att vi haft 2 lägenheter (har ju bott på olika ställen i drygt ett år maken och jag).
Vi har 2 bilar, men vi har också haft 2 husvagnar.  
Det sistnämnda var ju en för mycket...
Men en sommardag förra året, när det var dåligt väder, fick vi ett ryck och började kolla efter en nyare husvagn. När man väl börjat, och ser allt som är så mycket fördelaktigare med en fräschare vagn, ja, det var bara att följa minsta motståndets lag och slå till.
Försäljningen av den Modell Ä gick inget vidare, liksom lite fel säsong i slutet av sommaren.
Nu la' jag in en annons med lite personligt stuk, försökte vara lite rolig...
och knappt 2 dygn senare så är vagnen såld.
Till Karlstad!
Dit vi är på väg att flytta! ( Ja nästan iaf, Forshaga är faktiskt en egen kommun...).
Det var flera som hörde av sig och detta mail måste jag bara dela med mig av;
det måste läsas på finlandssvenska - försök, så får du ett gott skratt och kanske kan gissa vad jag antydde i annonsen:
"haloo haar ni haft mykket rooolit i vaknen jak tenkker ni kan selja ten lite pillikare" :)

Han med grön hatt...

Om barns underbara iaktagelseförmåga och tillit till sin egen förmåga
Jag älskar mina barn-barn, jag njuter till fullo av att vara med dem.
Ler åt deras härliga leenden.
Ibland skämmer vi bort dem alldeles kolossalt.
Som när treochetthalvtåringen var med oss på en liten husvagnstripp i helgen och fick äta frukost framför Bolibompa. Inte nog med det, utan jag matade honom också...han är inte så hungrig direkt på morgonen, men det är vi. Vi var så nöjda med ATT han åt.
Jag "erkände" för hans mor, min dotter, och hon bara log och tyckte att mormor och morfar FÅR skämma bort sina barn-barn. Skönt.
Det som är så finemang med ha ha barn-barn är att man har ett sånt tålamod, för att man har tid.
Den fyndiga texten som jag läste hos deras farmor i lördags: "hade jag vetat att det var så här roligt med barn-barn, hade jag skaffat dem direkt" är ju så bra!
Och barns iaktagelseförmåga, den är ju underbar;
eller vad sägs om den här?;
Vi har lärt Anton (jo för det så han heter treochetthalvtåringen) att spela kortspelet Finns I Sjön. Dels för att det är lite "allmänbildande" att kunna skilja på vad de olika färgerna heter, och dels därför att han är så otroligt intresserad av siffror.
Ja det finns ju många olika saker som barn lär sig med spel, som regler och turordning och annat.
I alla fall började vi med att ta bort knekt,dam, kung och ess, för att det inte skulle bli för svårt (detta var på påskafton). Ganska snabbt märkte vi att han kunde siffrorna, så vi tog hela kortleken.
Han har svårt att hålla korten i handen förstås, och sortera, så han lägger sina "öppet" på bordet. Vid ett tillfälle, när jag frågade honom vilken av kungarna han saknade (för att jag ville testa om han kom ihåg dem), och jag förväntade mig att han skulle svara ruter, svarade han istället;
Han med grön hatt. Jag kunde först inte riktigt förstå vad han menade, men han pekade på Kungarnas huvudbonader och -så klart - hade de alla olika färger. Ja ruter Kungs "hatt", den var ju grön.
Tänk, att jag inte fattade det med detsamma!!!

Se'n är det det där underbara med små-ungars självklara tilltro till sin egen förmåga.
Vi har köpt golf-klubbor till Anton, och låtit honom vara med lite på golf-banan. Det passade ju särskilt bra nu i helgen, när det nästan bara var vi där, eftersom de flesta inte direkt längtar efter att gå ut på golf-banan när det bara är några få plusgrader. Så vi kunde gå där och låta honom få slå och slå och slå, utan att störa någon annan.
När man bor i husvagn finns mycket tid till allt möjligt tycker jag. Inga måsten. Vi är alltid ute mycket, ofta spelar vi golf. Men vi kan också "unna" oss att titta på tv, tom mitt på eftermiddagen. Nu var det ju både golf och handboll den här helgen, så jag sa' till Anton när vi gick där på fairway, att i eftermiddag ska vi titta lite på golf på tv. Då ska du få se hur proffsen gör.
Hur golf ska spelas.
Då tittar han på mig och säger: "Ja men mormor, jag är ju i alla fall bättre än dem!"

Vargspillning, golf och bridge

Förra helgen var vi i Korså Bruk på besök hos sonen och hans fina flickvän.
Efter god mat, där Raffaella improviserade med sitt italienska påbrå (tja, vad ska vi laga....vi börjar som alltid i Italien med att värma olivolja. Så hackar vi vitlök och lägger i. Det är alltid basen. Se'n i med vad som faller en in. Gud vad gott, säger en som älskar vitlök!)
Därefter tog vi en promenad i skogen i den underbara vårsolen.  På två platser såg vi vargspillning. Vi var först inte säkra på att det verkligen var det. Men, jo, sonen slog upp det (i sin i-phone- såklart -så är det idag, all kunskap vi behöver kan vi få genast om så ute i storskogen- det är inte klokt! Fascinerande!) Så där och då fick maken, den blivande pensionären lust att ha kvar en i-phone eftersen han slutat jobba. För när vi såg en spillkråka och strax fick höra den i sonens hand ( i telefonen), så blev det så självklart att tänka sig de framtida skogspromenaderna med barn-barnen, där morfar gör lockrop till skogens alla fåglar (och kanske får svar, som sonen fått flera gånger, där de levande flygfäna trott att han varit en presumtiv partner alternativt inkräktare!).
Och aldrig mer behöver någon plocka oätlig svamp. Det är bara att ta fram sin lilla "hand-dator" och jämföra uteseende! Se'n kan man tycka att det är fusk att lägga in koordinaterna för sina kantarell-ställen, och där kan jag vara böjd att hålla med - men nog är det frestande alltid!
Den här helgen har vi spelat golf - jo det är sant, solen sken, men svinkallt var det. Jätteskönt att känna att svingen är så inövad, att den går av sig själv. Och så mycket roligare än att gå stavgång och träna med gummiband!
Efter det trevlig samvaro och bridge med goda vänner, både lördag kväll och söndag förmiddag! Det finns mycket roligt man kan göra här i livet!
Att umgås, äta god mat och dricka gott, det är verkligen något av det bästa! Tack!

För mig så är dessa "tidsfördrivande" spel, golf och bridge bland det roligaste jag vet!
Undrar om jag verkligen ska vänta tills jag blir pensionär innan jag går med i en bridge-klubb?!
Vi får försöka hitta vänner runt Forshaga som liksom vi roas av bådadera spelen.

Färnsjön runt, sjukbesök och beachvolley

Härlig cykeltur, såg tussilago och stannade till hos Dorotea på Kalhyttans Herrgård för kaffe-paus.
Nu är våren verkligen kommen!
Lite snopet bara, när jag kom tillbaka hem och skulle hänga upp tvätten från 3 maskiner, så var den sista torr.
Hade glömt sätta igång. Har aldrig hänt mig förut, kanske håller på att bli gammal...
Igår sjukbesök hos min syster utanför Karlskoga, hoppas mitt tips om Alvedon i kombination med hennes morfin hjälper mot det onda i ryggen, dit cancern nu spridit sig. Det verkade så tyckte hon. 
Hon är iaf hemma efter 3 veckor på sjukhus och har fått en höj-och sänkbar säng på bottenvåningen. Det är bra att hon "lärt sig gå" igen, nu med rullator, så att hon kan vara hemma och ta sig till toa.
Så det är kontraster här i livet. För ett par dagar se'n gjorde vi vattengympa i poolen på Gran Canaria.
Känner mig lite mallig att jag var med och spelade beach, som jag inte gjort på flera år!
Så, så lastgammal är jag iaf inte än!!!

Från helgbo till sambo

Hur ska det gå?
I sommar har vi varit tillsammans i 40 år!
Delat vardag som helgdag.
Se'n fick jag nog av Smedjebacken. Det blev liksom för trångt för min fria tanke och vilja.
Var tvungen att starta om. Se att mina egna vingar bar.
Trött på att trampa samma arbetsplatsgolv se'n 21 år.
Det hjälpte inte att bara byta boende.
Vi sålde ju vårt fina hus med 7 rum och 19 garderober, 3 tolettar, bastu och yacuzzi.
För att så småningom kunna flytta till Värmland närmare barn-barnet (vi hade bara ett då).
Men det är ju inte hela sanningen.
Att jag bara längtade till.
Jag längtade också bort.
Nu har vi alltså köpt ett hus och ska bli sambo igen, efter att i ettochetthalvt år varit helgbo.
Lite pirrigt känns det allt.
För oss båda, tror jag. Men han skulle inte uttrycka det så. Fast han sa' senast idag, att "ja, vi har ju vant oss vid att göra som vi vill" eller om det var så jag tolkade det?
Förut tyckte jag nästan det var lite tragiskt med delade sovrum och olika TV-programs-tittande; när ena partern satt i ett rum och tittade på sitt "favorit-program", och den andra tittade på något annat.
Nu tänker jag att; så kommer det bli, jag tänker titta på det JAG vill, han kommer att titta på det HAN vill. Finns ju ingen anledning att kompromissa, när man har tillräckligt med utrymme.
Jag är så van nu att inte ha någon TV, tittar nästan inte på något "live", utan väljer bara det jag VILL se (som Skavlan t ex, som han inte är lika intresserad av).
Se'n kommer vi nog säkert sitta tillsammans i TV-soffan också, för visst har vi likadan smak i mycket.
Fattas bara, efter 40 år. 
Men vi sover definitivt bäst i skilda sovrum. Han säger att jag snarkar. Det vet jag att jag gör, hör det tom själv ibland. Jag hör honom snarka.
Båda vill sova gott. Enkelt, eller hur?
Ja, det är förunderligt att saker som för några år se'n kändes mig helt främmande, idag känns helt naturliga. Det är väl det som kallas utveckling eller mognad?!

Stegräknare och 16 och en halv häst

På mitt ena jobb är det som det verkar, ett outsinligt samtalsämne.
Hur många steg man har lyckats skrapa ihop.
Förmiddagsfika, lunch eller eftermiddagsfika.
Har man inget annat att prata om kan man alltid språka om huruvida man uppnått dagsmålet 10000 steg.
Och hur detta har gått till (eller inte).
Vi har 2 lag, jag är med i Superstepparna. Det andra laget heter Arsenal, för att lagledarens man håller på dem... i  fotboll, får man förmoda.
Jag känner dock ingen större lust att berätta att igår, minsann, gick jag 10974 steg, när en präktig typ deklarerar att redan INNAN hon kommer till jobbet har hon gått 16000 steg, samt lyft ca 100 ton hö, vilket ju inte syns på stegräknaren. För att inte tala om det hon gjort, rent fysiskt, när hon mockat, vilket inte heller finns i någon omvandlingstabell för stegräknaren.
Detta förstås varje morgon.
När jag lite försynt då säger att det måste vara ganska många hästar, när det krävs 100 ton käk till frukost, svarar hon, fyndigt får man ju hålla med om, att jo hon har 16 och en halv häst.
???
Jo, den halva håller just på att bli inriden.
Undra på att hon inte vill ha barn. Hästar är hennes liv.
De tar nog all ledig tid.
Så många.
Säkert är hon frisk som en nötkärna.
Det är definitivt bra att röra på sig!
                           Men 16000 steg redan före kl 07.30, nja, lite saftigt, är det inte?

Vill du ligga

...sa' en ung man till mig idag. Lite komisk replik; tre unga män är ute på den isiga trottoaren, jag möter dem, de bär på en ganska otymplig säng. Precis när vi möts så säger den ena som i förbifarten; "vill du ligga"....Tänkte att jag nog hörde i syne... Önsketänkande att de överhuvudtaget såg mig kanske?:)

Avstängd från jobbet och nya kunskaper

I mitt arbete lär jag mig något nytt varje dag. Det gillar jag.
Som igår t ex, att vattkoppor heter busbus på somaliska.
Det finns ett mycket bra lexikon (på nätet förstås) som heter Lexin. Skapat för att hjälpa invandrare som lär sig svenska. Där hittade vi ordet busbus, som inte ens tolken kunde.
Sedan har jag varit med om något, som jag aldrig varit med om förut.
Att bli avstängd från jobbet.
Oj, tänker kanske någon, har hon, nej,
hoppas inte, åh, vad har hänt, har hon blivit anmäld,
eller....
Lugn, som skönt är har inget annat hänt än att att jag inte vet om jag haft vattkoppor.
Ärligt talat, hur många minns vad som hände för över femtio år se'n? Några strö-minnen har jag från min barndom. Men verkligen inte om jag hade vattkoppor.
Detta kanske kan vara en tröst för alla trötta föräldrar - barnen minns kanske inte så mycket, när de väl vuxit upp....men så kan man förstås inte resonera.
Barndomen är den viktigaste tiden i våra liv. Barn som får en kärleksfull uppväxt lär sig bl a att dela med sig till andra och är mer benägna att utveckla en positiv, stark självbild, som hjälper dem framåt i livet, att tycka om sig själva och njuta av livet!
Eftersom en kollega insjuknat i vattkoppor fick arbetgivaren göra som smittskyddsläkaren anmodade. Nämligen att stänga av mig från mitt arbete, tills motsatsen är bevisad.  Förhoppningsvis kommer provsvaret redan imorgon. Men from idag får jag alltså inte gå till mitt arbete, vare sig jag vill eller inte! Är jag suspekt smittbärare gäller avstängningen dag 9-21 (från smittotillfället)!!!
Jag får dessutom full lön!
Men jag vill ju jobba! Det spelar liksom ingen roll i detta nu...
Så det var bara att "ta skeden i vacker hand" och efter att dagens journaler och remisser var klara börja ringa runt till morgondagens besökare. Att hitta en vikarie var inte att tänka på.
Jag fick iaf tag på 12 av 13, denna trettonde kanske någon av de som är på plats kan få svar hos, innan hon ger sig av hemifrån. Jag lyckades ge alla dessa kinnor ny tid nästa vecka, ett bekant begrepp, att "ploga" arbetet framåt.
Självklart har vi även kontaktat alla gravida kvinnor som besökte vår mottagning de aktuella dagarna (när kollegan som fick vattkoppor arbetade).
Förhoppningsvis har ingen blivit smittad!
Förhoppningsvis har jag immunitet och kan redan på måndag återgå till mitt värv.

Baklängesliv och rörmokare

Jag har tänkt ibland att jag är en motvallskärring.
Som gör saker på mitt eget sätt.
När jag tänker efter har jag sagt så under många år om mig själv. Att jag är en motvallskärring.
Senaste året har jag, som för att förstärka denna bild av mig själv, sagt att jag lever mitt liv baklänges,
såtillvida att mitt boende nu är i en lägenhet - för första gången i mitt liv.
Idag fick jag ut en mycket bra sak av detta!
Ja, jag och jag. Jag hade nog aldrig själv tagit tag i detta lilla pikanta problem...
Det har min kära make skött med den äran i alla år...
Rörmokaren var här och rensade mitt avlopp!
Det är iaf vad jag tror, jag var inte hemma, men efter en felanmälan av mig, så ringde en snubbe idag och sa' att han skulle till min lägenhet, och nu låter det inte längre som om det bubblar i duschavloppet när jag spolar i handfatet. Rena trolleriet! Ett mail och så är det fixat, medans jag jobbade! Helt otroligt! Och jag hoppas, tror och räknar med att det ingår i hyran, så jag slipper räkning för detta....
Annars hade det varit billigare med maken....
En anna sak som gör att jag levt mitt liv baklänges beträffande boende, är att jag för 1 år sedan bodde i studentkorridor. Det är ju inte så vanligt att man gör i min ålder. Nåväl, det var bara i 5 månader. Och första månaden var jag ensam på mitt våningsplan, så hade eget kök. Sen blev det översvämning på bottenvåningen och alla fick flytta upp en våning. Då fick jag lite "sällskap".
Vilket slutade med att matlagningen från min sida minimerades, då köket ur mina ögon sett, blev obrukbart. Dessa ynglingar hade nämligen varken fått lära sig att diska eller torka av diskbänken.
Första gången jag gick förbi ett av deras rum (på väg till tv:n längst bort i korridoren), trodde jag att dörren stod på glänt till ett förråd. Kläder överallt på golvet. Säng utan lakan. Har aldrig sett på maken! Måste vara svårt för dem om de någon gång i livet vill satsa på att bo tillsammans med en annan person, som kanske inte vill riskera loppor och löss...

Svan-par, näs-sköljare, Aloe Vera, och pannlampa.

Istället för att få blöta pussar och läsa godnattsaga, blev jag tvärförkyld.
Kanske smittar mest 1a dagen....onödigt ge de små och deras föräldrar mer virus...
Utanför mitt fönster simmar ett svan-par i älven. Det var min enögde, kedjerökande, pratglada granne, som gjorde mig uppmärksam på dem. Vi kom fram till att det var pg a dem som änderna förde sån't oväsen vid 5-tiden imorse.
Vad vore jag utan min näs-sköljare? Den har använts flitigt denna vinter. Så skönt att få tömma ut snoret!
När jag nu äntligen hade kommit igång med stavgången igen. Känns inte som att jag varit riktigt frisk en hel vecka i taget se'n slutet av november, när förkylningen gick över i lunginflammation.
Ungefär samtidigt påbörjade jag en AloeVera-kur på 3 månader. Hon som jag köpte den av sa' att den kunde "rensa ut det som typ behövdes". Nu har jag fundering på om det kan bidra att jag sväljer denna äckliga "soppa" varje morgon. Någon som vet eller har en teori? Nej, det var nog ett långskott....
Det är lite dålig belysning i mitt kök, därför tar jag alltid på mig min pannlampa när jag sitter och äter och läser, frukost som middag. Vilken bra present av min käre make, även om syftet var att jag skulle se vägen när jag går hem från jobbet, där gatlyktorna är trasiga:)
Får se när jag kan ta tag i vad jag tänkt med denna blogg, nämligen att berätta om varför jag drog från Dalarna till Värmland. När jag själv har rett ut det....

Hårda nypor

Idag thaimassage som sig bör med "skönt-ont" djup-massage.
Det är väl så nära jag kommer Thailand denna vinter.
Kändes nästan som att vara där, med 2 kvinnor som talar med varandra och i mobil av och till. Satsmelodin i deras språk är vacker!
Hade nog föredragit tystnad... men att somna är det ju inte tal om, när 50 kg thailändska står på ett ben på insidan av låret, eller på rumpan...
För de använder sig av både sina fötter och sina händer.
Förstår inte hur en sådan liten, späd kvinna kan ha sådan kraft i sina händer.
Där kan man snacka om hårda nypor!
Återstår att se om jag kan gå imorgon...

New Dehli/Filipstad, har inte ni också....

...ofta tänkt på att livet är fullt av "sammanträffanden".
Som när vi kollade på På Spåret igår (visserligen ej direktsänt, men ändå), så sitter vi i Filipstad och ser från min balkong Nils Ferlin, där han sitter i sin soffa på Torget - så är det med på TV.
Kanske inte så konstigt om det inte varit för att i samma program var ett annat resmål New Dehli.
Äldsta dottern hade just mailat från den 20-miljoners-staden, där en mycket märklig syn mött dem.
När de kom åkandes i taxi från flygplatsen mötte de en Militärparad ridandes på 100 kameler. Vilken syn! Så 2 städer i samma program som just nu finns i mitt hjärta!
Tack för alla glada tillrop angående min blogg! Särskilt min vän C, som riktigt fick till det när hon tyckte att "Han med dubbla satsen väl antagligen skulle behöva en nivåvippa" Rolig lek med ord! Det gillar jag.
Nu går det också utmärkt att kommentera min blogg, den saken har snälla dottern ordnat!

Dubbel sats och nivåvippor

Alla som känner mig som sexolog tror såklart att jag tänker på den manliga ejakulationen nu.
Men min familj och mina vänner kan tänka att "aha, nu har hon lagat mat eller bakat".
Båda stämmer faktiskt.
Men låt mig först fråga något helt annat. Kan någon berätta vad Nivåvippor är?
Jag trampade just sönder min utomhustermometer på balkongen. När jag var liten fick jag lära mig att det var jättefarligt att ha sönder en termometer. Kvicksilvret hoppade och for, var svårfångat, men man skulle heller inte försöka, för det var JÄTTE-farligt. Så jag kände en viss oro, trots att inget hoppande ämne syntes till. Varför jag duktigt slog upp ordet Kvicksilver i WP och, mycket riktigt, användes kvicksilver FÖRR i termometrar, men  även i diverse elektriska apparater, såsom nivåvippor. Vad i hela friden är nivåvippor? Har någon något förslag? Är kanske en term, så mågen=elektrikern vet bergis meddetsamma. Lika självklart för honom, som lukrikation är för mig :)
När det gäller den dubbla satsen, så har jag gjort 2 stora formar Grekisk paj. Mums. Måste ha lite matlådor, men får väl sprida ut de 8 lådorna på några veckor...
När det gäller den andra satsen, så har jag ju ett väldigt spännande arbete. Att vara barnmorska på en Barnmorske- och Ungdomsmottagning innebär bl a att ha telefon-rådgivning. Nu har jag naturligtvis tystnadsplikt, så ingen behöver oroa sig! Men ibland får vi samtal, då vi undrar om det är någon som driver med oss, eller det kanske är en "hemlig" undersökning från media eller varför inte RFSL.
Vi lyssnar och svarar seriöst på allt och alla. Men vad ska man tro om en "dubbel-sats" som sprutar 1,5 meter klockan 08.15?